Mitt sinne blir tyngre om hösten,
med klagan och vemod i rösten
ett svårmod mig griper och drar.
Och vägen syns längre om hösten;
i regnvåta skymmande dar,
jag färdas så tungsint om hösten.

Min längtan är våren om hösten,
till lärkan med drömton i rösten -
jag menar den spelar till oss.
Och visan jag sjunger om hösten
är blott som ett irrande bloss,
förtonar med vemod i rösten.