Hon gick där på den smala trottoaren.
Utan att nudda strecken
trippade hon fram utan att se
vilka hon mötte.
Hon log för sig själv och tänkte
Tänkte på det som hänt
det var ju fantastiskt.
Som om hon var tvungen att se
andra saker än det hon varit med om
koncentrerade hon sig åter på
strecken på trottoaren.
Hon skulle hoppa över en rutlängd
och trampa rakt i rutan som var framför.
Han hade verkligen sagt det.
Det var sanning.
Aldrig förut hade hon hört det så,
så.... innerligt på något vis
Hon kände sig som en lycklig liten flicka
som fått precis det hon önskat
av jultomten.
Hon förstod att det var något alldeles
alldeles speciellt hon hört idag
Precis när hon stod i hallen och
hade klätt på sig hade han sett så på henne.
Så där... innerligt och öppet.
Hon hade stannat upp i sin rörelse
tittat tillbaka på honom och känt
känt det som om en värme spred sig
i hela kroppen, en lyckokänsla som var
så rörande och så känslosam så hon
hade fått tårar i ögonen.
Nu stannade hon i steget.
Som om hon ville känna samma sak
spelas upp igen i sin kropp.
Och det var verkligen så.
Hon ville känna den känslan igen
och igen och igen.
Hon stannade helt.
Tittade ner i marken och log.
Samtidigt mindes hon orden.
Som ingen sagt tidigare med den känslan.






Jag älskar dig