Jag satt samman med en man, som hade betydligt mindre hår än jag. Ändå var jag den klart äldre.
Hur vi egentligen kommit att sitta så här i viss förtrolighet framför en brasa, blev jag aldrig klar över. Fast någon dröm var det inte. Det hela upplevdes som mycket påtagligt.
Jag kände ju dessutom igen honom så väl. Och rösten var precis den jag vant mig vid. Liksom det avmätta minspelet. Nej, någon sorts hallucination var det inte.

På ett litet bord framför oss hade vi varsinn stor kopp rykande kaffe - och en något mindre bägare fylld av den ädlaste dryck. Inte champagne - men cognac.

"Ja vad säger du nu", sa jag och höjde mitt glas - "skål, förresten, väldigt spännande att träffa dig!" - "vad säger du nu om strålningskraften?"

Min gäst såg plötsligt tveksam ut. "Strålningskraft? Vad menar du?" och han tvekade i den rörelse som lyfter glas till mun. "Strålningskraft?"

"Somligas ord för kärnkraft", sa jag. "Ett betydligt ärligare uttryck än det gängse."

Nu såg min gäst riktigt förvirrad ut. Han satte ner sitt glas utan att ens ha smuttat på det.
"Driver du med mig? Jag trodde vi kommit hit för att samtala seriöst. Du sa att du var författare och att du ville publicera en bok, som skildrar intervjuer med inflytelserikt folk. Och så kommer du och talar om sådant jag inte förstår!"

Jag såg tydligt irritationen avspegla sig i ansiktet hos min gäst. Det gällde nu att omedelbart komma till skott, innan alltihop riskerade att bli avblåst.
Snabbt sa jag:

"Se mig i ögonen och svara på denna enda fråga: hur långt tycker du att etthundratusenår är?"

Först försökte min gäst fästa sin blick i min, men efter någon sekund blev det flack. Svettpärlor började framträda i hans panna.
"Hundratusen år!? Vad har det med kärnkraft att göra?"

"Tack", sa jag. "Då förstår jag. Din horisont ligger inte så långt bort. Max fyra år framåt i tiden, vad jag kan förstå.
Det är skada. Jag hade faktiskt trott lite mer om dig. Men fantasilöshet är mänsklighetens största fara. Särskilt om den får fäste bland politiker".

"Titeln på min nya bok kan komma att bli: ENERGI TILL VARJE PRIS. Låter spännande, eller hur?"

Plötsligt slår min gäst näven i bordet. Kaffet skvimpar över och hans cognacsglas faller i golvet med ett ilsket kras (lyckligtvis höll jag mitt eget i handen!)
Han ser närmast hätskt på mig, öppnar munnen och andas in som för att säga något. Men han förblir tyst, reser sig och försvinner med stela kliv ut ur rummet, följd av sina livvakter.