ditt väsen fyller min dag
och jag gungar mot din armar
slår hårt min panna
landar i dun av en skärva

händer av ömhet och begär
i ett liv som fylls av
det självklara och osjälvklara
en orkan och en ljum sommarvind
oförmögen att undvika

pulserande rädsla att förlora
min tillvaro, min älskade