Frostbitet, snart stelt av köld är mitt hjärta.
En boaorm det tömt på allt än smärta.
Iskylan sprider ut sig i hela min kropp.
När syrebrist når hjärnan försvinner allt hopp.

Förlamad, helt paralyserad av skräck.
Men blodet flyter i ådror som en bäck.
Mitt omedvetna Jag tar över, en gåva, ett minne.
Lyckokänslan från en bäck i barndom fyller mitt sinne.

Så sinnrikt sammanflätade är vår kropp och själ.
Överlevnadsinstinkten är utvecklad så väl.
Ilska, Hopp, Förtvivlan, men mest Beslutsamhet.
Det krävs bra mycket för att ta död på Hoppet.

En inre kraft kämpar för livet sitt.
Dess centrum är i själva hjärtats mitt.
Vintern, ormen släpper sitt grepp så vitt.
Livsviljan din har gett livet ditt!