Hela vintern har jag sökt
efter Sara vännen kär
hon försvann i ett snöfall
under kvällshimmel skär

Med kylan flydde Sara
som ett rå i kalla natten
spåren syntes tydligt
på ett fruset vintervatten

Jag har följt i spårens slag
som en hund efter ljuset
jag har hastat mot tiden
som ett timglas så fruset

Jag har letat på vägarna
sökt där ingen brukar gå
i mitt inre har jag gråtit
för att kunna förstå

Bland rännstens offer
ner i avgrundens skikt
sökte jag med ljusets låga
efter ledtrådens dikt

I de utfrusnas kvarter
fann jag svaret på min bön
jag såg vyer av ditt steg
i den sorgesamma kön

I ett rum fyllt av skuggor
fann jag dig min kära Sara
likt en viskning i mitt öra
ska din hemlighet få fara

Jag har letat hela vintern
nu är sökandet över
det är ruset av morfin
som din kärlek nu söver