frost på fönsterrutor
där bildar bil lyktor stjärnor
och jag drömmer om att
våga finnas i nutiden men
jag är ensam om att vilja
jag vill inte längre


det är glitter på gråa
buss golv som lampor får
att glittra och jag är inte
närvarande inte längre finns
det någon som håller en
hand på axeln som håller
i mig så jag inte flyger iväg
från verkligheten
jag bara står här



i mitt ingenting
och jag kan alltid måla
fina bilder med fantasi
men lika ensam är jag för det
ingen fantasi varelse kan
bota mig från min ensamhet



(plötsligt är det andnings
bubblor i mitt te och det
verkar som att det vill att
jag ska börja andas,
jag tappa väl andan ett tag)






stjärnor flyger iväg
när frost tinar bort
glitter på gråa bussgolv
försvinner när lampor släcks






då är jag ensam
utan mina förbannade
stjärnor fast jag
hör dom prata
med mitt te









plötsligt kan jag inte ens
dricka upp mitt te för det
blev till kärlek i mitt hjärta
som sprack