På scenen står gudinnan
kring ärofyllt beröm
hon sprider sina sånger
som tagna ur en dröm

Likt stjärnor och planeter
hon sprider vackert ljus
en kärleksfull förmedling
av glädjens lyckorus

Med vita silkeskläder
hon äger livets scen
hon släpper sina toner
i strålkastarens sken

Som bubblor ur ett eko
så lämnar sången spår
som kärleken till livet
den frodas många år

Hon gör det hon älskar
som operans gudinna
bland världsvan publik
hörs kärleksfraser rinna

När stjärnorna ses falla
från rymdens baldakin
så smälter hennes toner
som blodrött jordgubbsvin

Hon är en primmadonna
från operans värld
hon sänder ett budskap
till evighetens färd

När lamporna har slocknat
hon är en vanlig kvinna
i stunderna av tystnad
hon vill sin kärlek finna