Konkar
på ett åbäke
en ryggsäck av laster
ett ok
en börda

övermäktig
min själ

sliter och drar
på en sten
ej värdig min kropp
ser vägen bli längre

för varje
steg jag går

i horisonten
finns de alla lasternas
herre som
välkomnar min
lekamen

på gott och
ont