Hon är utanför sin kropp, men i högsta grad medveten.
Första gången rädd, andra lite nyfiket trevande, sen arg
och så förbannat ledsen som vilsen i labyrinten!
Springer för livet efter vägen ut. Hjärtat rött ordkarg.

Stopp, jag brister säger hjärtat. Åt det bara hjärna skratta.
Gillar du inte mina verklighetsförändringar? Vilken fegis.
Förresten är bara din uppgift att pumpa ut infon - ej fatta.
I´m the boss och jag styr denna idiotiska kropp som jag vill.

Nerverna väntar otåligt på sina order: Alltid Redo.
Men denna morgon vaknar hjärnan på fel sida av sängen.
Hon som bebor kroppen förvägrar Boss; no sugar no go.
Kortslutning helt enkelt, nerverna vet ej var de ska go.

Resultatet är en spratteldocka utan vilja.
En vissen slokande knappt urskiljbar lilja.
Löken avgör om den till vår vill gå i blom.
Just nu känner den sig så in i helvete tom.