Vi började promenera mot sjön,
du och jag
Jag skulle kunna titta på vattnet i timmar
som vindens makt mönstrar lugnet
Jag kastar en sten
som försvinner i spåret av en ring,
den syns inte mer men speglar sjöns existens
Bara jag vet att sjön är nu förändrad

Jag jämför ofta med mig själv,
mitt liv
Om vattnet är lugnt, vinden stör inte mönstret
I ljuset av mig själv syns inte såren
Det syns inte, hur många stenar som träffat mitt hjärta
Inte ens klipporna i botten syns
Ingen kan veta detta, bara jag
att jag förändrades lite varje gång