I mitt huvud bor en filosof
som ständigt frågar hur jag mår.
Hon målar upp en katastrof,
som aldrig någon lösning får.

I mitt hjärta bor det en poet,
som svarar genom ögats tår,
Och alla lösningar hon vet,
på de problem som försiggår.

Men de båda drar åt varsitt håll,
så att jag mister all kontroll.
Och någonstans mitt i finns jag,
med en kluvenhet som gör mig svag.

Filosofen frågar och hjärtat svarar,
men lugnet aldrig länge varar
för de talar inte samma språk
och därav allt kaos och bråk...