Vi kom varandra nära.
Jag alltid sig förstod
och kommer alltid bära
ditt minne med vemod.
Du kämpade så tappert
var dag på ålderns höst.
Önskar att du slapp det,
Försökte ge dig tröst,
med sånger du tyckte om.
Då lyste blicken opp!
När vi unisont sjöng dom
så rätades din kropp.
Glömmer aldrig dina skratt
och hur jag fick dig le
av surströmmingen jag satt
intill dig ett, tu, tre.
Fast det bara var en bild,
fick ögonen en glans.
Smaken var helt klart åtskild
men humor alltid fanns.

Skrattet över mina skämt
det minnet bär jag kvar.
Busandet med dig alltjämt
jag i mitt hjärta spar.
Men jag tror på något mer
än jordelivet här.
Att den verklighet vi ser
bara en prövning är.
Tanken går till alla dom
som idag sörjer dig.
Din familj och de runtom
det gör så ont i mig.
I kväll när jag lägger mig
så önskar jag dem frid.
Dina kära runtom dig,
ni möts när det är tid.
En dag ska vi ses igen,
surströmming tar jag med.
Och sjunga i himmelen.
Hjärtan tar ej avsked