För den lilla försynta tanten

i sin luggslitna kappa

finns ingen enkel sittplats

till vila för trötta ben

Med sina svaga ögon söker hon noga

efter varor med lägsta pris

når inte upp till de högsta hyllorna

och törs inte be om hjälp

Vid kassan plockar hon med värkbrutna fingrar

sakta fram sina växelpengar

medan den irriterade kön växer

betalar och försvinner ut till sitt ensamma liv

Jag minns länge ljudet från hennes hasande skosulor

och klicket från hennes stödkäpp

Är världen till för alla