Jag vill skriva om Dig. Skriva minnen om våra kapsyler.
Om hur vi samlade och bytte med varandra.
Men jag har glömt. Glömt hur Du var. Vad vi gjorde.
Och det gör mig ledsen. För jag vill minnas.
Jag vill minnas den korta tid vi fick. Jag vill sitta på en balkong och röka en cigarett.
Lyssna på fransk melankolisk musik. Och minnas.
Titta ut över den svartvita utsikten.
Tänka tillbaka på alla tusen ord Du sa.
Dom som fick mig svag. För svag.
Dom som fick mig att falla djupt. För djupt.
Men alla Dina ord är borta.
Som om dom aldrig existerat.
Som om dom förblev osagda. Ingen hörde.
Jag minns känslan jag hade när jag var med dig.
En känsla jag aldrig känt tidigare.
En känsla jag aldrig nånsin känt mer.