Det där som inte får plats

När jag ska pressas in i pepparkaksformarna
i ramarna för vad man kan och bör
och vill och gör
nu är det upp till bevis och dags för förhör
tala om hur politiskt korrekt jag är inte det minsta vulgär
vilken utmärkt klassresenär en sån framgångsrik karriär
och inga
onormala begär

Vad ska jag göra av allt det där?

Delar som inte är balanserat perfekta
istället defekta
direkt groteska
fett imperfekta och suspekta
så jävla oäkta
vem orkar mäkta med allt det?

Sånt man inte ska prata om
det kanske är nåt syndrom
ett bristsymptom pinsamt dessutom
kom tystnad kom
låtsas som
man är som dom
i nån slags
romcom.

Men vem är dom?

Den norm jag betraktat
starkt föraktat men ändå djupt aktat
av respekt för en auktoritet
jag jämt levde med att beakta

Det som lagt band på min tunga när jag velat sjunga ut
och tvingat mig i kontrafobisk skräck
att förflytta berg av inre motstånd för varje fläck
av liv jag mutat in

Dom säger; lägg dina sorger i en gammal säck
nu är det förgångna väck
gå du till den klara bäck
av kosmisk energi som strömmar överallt i harmoni
Negativa tankar är onödiga
finns inte plats för det motstridiga
överflödiga
lär dig att tiga om allt det där övriga
Det obehövliga.

Obekväma känslor måste förpassas
du ska anpassas så det kan tassas runt den feta flodhästen

i personalrummet

i vardagsrummet

i flickrummet

Tomrummet fyller mig i stället

När det som är

inte får plats