Hon sitter där så liten

ensam utslängd i sinnets raseri

ångest har byggt bo i hennes ömmande hjärta

rädslan tränger ut genom varje por

i hennes sköra kropp

Flyktvägar uttömda

fånge i sitt inre kaosartade tillstånd

skräcken inför det fuktigt gastkramande

slänger henne skoningslöst

mot golvet

Darrande kryper hon runt i

resterna av avgrundens avfall

tvivlande på meningen med detta helvete

orsaken synes oklar

känslan bedövar

Hon somnar där

utmattad av tårarnas lavinartade färd

lugnet lägger sin mjuka filt över darrande kropp

tyst tassar den skyddande lilla ängeln in

kysser hennes ögonlock

låter henne veta

hon är älskad...