Känner mig som en
kamelont
som ändrar färg
efter behag
allt eftersom

en ödla
på en ödslig plats
av skinn och ben
är genant osynlig för värden
som inte märks
förrens det är
försent

en kravat
kavat i sin ädla form
som hellre springer sin väg
när det börjar
brinna i knutarna
än tar sin del av ansvaret

en med hundra demoner
ombord i min kropp
där alla vill ut
samtidigt
på samma gång
och möblera om det avsedda