Kan två delar av ditt Jag rymmas i samma själ?
Vill de varandras ve och väl?
I 20 års tid har vi levt tillsammans Jag och Sankta Anorexia.
Vad händer nu när vi sakta från varandra blir fria?

Har jag lärt mig något av henne under de långa ångestfyllda år vi delat?
Eller har Sankta Anorexia bara stulit allt Jag någonsin önskat och velat?
När Sankta Anorexia nu långsamt lämnar mig ensam i livet.
Så finns där inget om hur Jag ska bete mig beskrivet.

Osäkerheten och rädslan för allt det nya är stor.
Men inom mig även hopp, en gryende livsglädje och tillförsikt numera bor!