Se mig som liten är
jag föddes av föräldrar
som inte gav mig vad jag
behövde nu är jag vuxen
stor flicka ska bara vara
tacksam om jag för nått
tilldelat mig trycka ned
allt som faktiskt hände
då för över 32 år sen
minnen på minnen
lagrade med fettlager


hatar när andra är glada
när jag inte är glad känner
min vrede och frustration viljan
till att explodera samtidigt viljan
att dra mig undan från allt och alla
jag förtjänar ingen kärlek jag har
ingen kärlek att ge här och nu
döda tankar flyter omkring i mig
tyngden mot mitt huvud är tung
jag är mycket trött orkar inte med
det vakna tillståndet jag följer inte
normerna i samhället jag föddes med
en trasig själ och en tung kropp

vill sova bort min vakna tid orkar inte
med nuet orkar inte all skam som kommer
fram det var ju inte mitt fel men ändå så
tror jag det än i dag hur försonas med mig
själv och gå vidare med all denna,

Tyngd