Fryser
men inte nämnvärt
döden kan vara värre
i sin form
har jag hört

fötterna sitter fast
fast förankrade i sina skodon
som betong fundament
på plattan

gör åkerbrasor
åtskilliga havrefrasor
armliga forsrasor
med viss besvär
utan resultat

strumporna sitter fast
på skenbenen
fast förankrade i sina bomullskåpor
som reklampelare
på sergels torg

ändå njuter jag
av norrskenets sprakande glöd
åt det ouppnåliga i skyn
samt renarnas bistra frustan
och samernas klagande mistlur

mina fingrar
känns inte vi
känns inte igen längre
dom har gått till de sälla jaktmarkerna
till det varma ingenmanslandet
för att finna friden

öronen har ramlat av
sina fästen
utan att jag märkte det
kvar är endast ett skal
skelett som bär mitt namn