Sover sin livlösa
sömn...

När vintern kommit,
ska jag ta mej tid
att gå ner till sjön,
ta på mej skridskorna
och åka över den
klara kärnisen.
Höra hur medarna skär,
hur isen sjunger...
klagan över en längtan
till våren att få följa vinden...

Sover sin livlösa
sömn...

När vintern kommit,
ska jag ta mej tid
att andas in den klara
luften och bara njuta,
av hur solen lyser upp
den karga naturen och
sakta värmer mitt ansikte.
När jag ser hur solens
bana börjar bli flack och
fullmånen tänds,
vänder jag om och åker
med nyfunna livsandar
i skymningen...

Till min älskade

Medan naturen sover
sin livlösa sömn.