vandringsfolken följde flodens strömmar
vände ansiktet till bördiga marker
lämnade bördans marker
bördans marker övergavs ej
vandringsfolken lämnade dessa marker till vila
de bugade i glädje inför dessa marker
i lovprisnings sång
tackade
välsignade markerna
önskade markerna god resa
markerna hörde
bugade sig i glädje inför vandringsfolken
i lovprisnings sång
tackade
välsignade vandringsfolken
önskade vandringsfolken god resa

vandringsfolken levde med markerna
brkade markerna
alltid med känsla
medkänsla
medlevande
alltid i visshet om hur mycket de kunde bruka
brukas
de lämnade dessa bördans marker tolak det inte till plågomarker
så är det inte
dessa marker var och är bördiga
bördans marker
skulle dessa folk ha stannat
kvarblivit
samt överbrukat överkonsumerat markerna
överexploaterat dessa marker
då hade markerna likaså folken blivit en börda för varandra

folken vandrade innan
höststormarna vinande for in över berg och dalar
de vandrade till vårens marker
de var alltid vid det de lämnat i kärlek
inom sina hjärthänder såg de
vita slöjor
vita böljande täcken
gnistrande stjärnors sånger
de strömmade kärlek till varande
de vandrade till vårens marker
brukade dem
lämnade samt återvände

de följde flodens flödessånger
var gång de lämnade
lämnade de en bit av sig själv
frösådden ligger i markens händer

att lämna är icke att överge
att vända ansiktet bort
det är att ta ett steg vidare

är inte det vackert
dessa folk bar eld med sig
de bar fnöske från den ena till den andra platsen
eldar berättar stegen

så talar hjärtorden