i en vandringsström
utanför städers fyrkantsramar
vaknade liven sakta utan brådska
genom ett hål i taket såg de
mötte de stjärnor
det var inte ett tak
det var mer en blomknopp
en trumpetblomma brugmansia
ådringar stavar lutades
korsades mot varandra
doftade skog
över dem en famn av hudar
målade mönster fanns därpå
berättade om livens liv 
gemensam tacksamhets glädjeljus
levde mellan dem alla
ögonen  tälten markerna skimrade 
i nätternas stillhet
andades famnen
lätta andetag med vinden
smekande mjuk
eller var det livens andning

en kvinna satte sig vid en av sjöars rikedom
andades ut det egna
såg sjöns yta
där framsteg en vit ros så underbart ren
vackra  älskade vita ros
hur fann du vägen hit
jag hörde din andning ditt hjärtas röst
jag har vandrat med vindar med hav med jordar
från din trädgård fann jag vägen hit
där växte jag i rosenvattenfallets hägn
kände dina händer dina steg
trädgården var god att vara i
låt mig berätta din väg

inför kvinnans blick
föll rosenbladen ut i vida ringar
slöts samman
sjön täcktes av is
rosenmantel lades runt hennes kropp
snö föll sakta
marken var gnistrande vit
slut dina ögon nu bad rosen
kvinnan vandrade vida
marker gnistrade blåpilar
rosenkristaller blommade dans
runt all skönhet var klartdjupt blå sidenljus sträckt
skönheten skar hennes andning ren

en själ lämnade födslogrotta
vaggades av moder vid eld
modern nynnade stilla
livets klanger in i själens rytm
barnet vilade ögonen i moderns varma blick
drack kärleks värme
om nätterna vilade barnets ögon i stjärnors varma blick
drack kärleks ljus 
barnet vaggades in i livet
tre årsringar vandrade
för andra gången delades deras sträng
nu började barnet skutta pärlsteg utanför moderns kjolar
hittade alltid vägen åter
kröp in i hennes skydd
gyllene band var mellan dem
barnet släppte aldrig hennes närhet
modern var en vid ömhets famn
barnet var i allt
barnet följde modern i allt
fann vägen in i steg in i ordkrumelurer
då och då hände det sig att barnet inte ville
kinderna blossade
rösten ven genom luften
armar händer kropp var knutna
modern pekade på ett träd i skogens famn
helt nära synligt stod trädet
modern berättade för barnet om vilja
ser du det vackra trädet där
där står din vilja och växer
barnet älskade sitt träd
såg viljan växa
rötternas  stammens kronans skönhet
sex årsringar hade nu vandrat
för tredje gången delades deras sträng
det var så mycket barnet ville göra
modern sydde tålamodspåse till barnet
in däri lade de alla väntapåstunder
kroppen var mer och mer i vägen
stegen snubblade
saker välte
modern log  berättade om snubbelfot
om vickelihanden
om degen viken jäste
om busbarnen
de skrattade befrielseglädje tillsammans
fadern hade snidat ett vackert instrument
spände strängar däri
i nätterna in till sömnen
smekte modern strängar sju
berättade om livets vandring
solens stjärnornas månens vandringar 
berättade om soltonen i mitten
barnet somnade drömleende
nio årsringar vandrade
barnet var sorgset
ensam i livet är jag
förr var jag allt
var det sant det du sade
var dina händer sanna
ögonen iakttog
såg allt
det var sant

så vandrade barnet sakta in i ungdomsår
eld brann i tältet
barnet  följde modern
i allt med hennes göranden
lärde känna  kvinnohänder
örter  dofter smak
så satt de en natt vid elden
moder visa mig hur blir jag en kvinnosjäl
modern log kärlek stilla
följ mina steg så finner vi dina

en kvinna satte sig vid en av sjöars rikedom
andades ut det egna
såg sjöns yta
där framsteg en vit ros så underbart ren
vackra  älskade vita ros
hur fann du vägen hit
jag hörde din andning ditt hjärtas röst
jag har vandrat med vindar med hav med jordar
från din trädgård fann jag vägen hit
där växte jag i rosenvattenfallets hägn
kände dina händer dina steg
trädgården var god att vara i
låt mig berätta din väg