steg låg utslängda på vägen
planlöst kringspridda

det gick icke att urskilja
vems eller vad

övergivna vilsna
tycktes
de 

stigfinnaren böjde sig närmare
lade handen till

det fanns inte värme
de var satta för
längesedan

ändå
var de
färska

stigfinnaren lade örat till marken
tyst tystnad rådde

stigfinnaren lyfte ett av stegen
såg glimrande
guldkorn
kände
sig
rik

drömde med ens om allt
guldet skulle giva

vinden vände ord ekade
tomma
tomma

stigfinnaren iakttog stegen såg hennes blodstårar
visste med ens vari kärlek består 

såg så ryggtavlan av den brutna linjen

såg druvan glöda i blick
den sönderslagna
foten då glaset
sakta

föll

ur drucken gärnings
hand
*
*
*

för en stund
kände jag mig
rik

kärleksrik
trodde vinden hade vänt

ända tills jag såg hålen i stegen

vinden vände

visade

ord ekade tomma

plagiat

upprepningar

iakttog stegen
såg

såg
hennes blodstårar

då visste jag med ens vari kärlek består

såg ryggtavlan av den brustna linjen

såg druvan glöda i hans blick
såg glasets sönderslagna fot
den skar in i min tilltro

såg ryggtavlans stolta hållning
höger hand sträcktes efter vinglaset

han snurrade det runt beundrade
dess rubinröda bouquet

han höjde glaset långsamt
slöt läpparna runt
njöt
av
känslan

känslan
då saften rann nedför hans strupe

hans ande sövdes
hans själ sövdes

ser druvan glöda i hans blick
glasets sönderslagna fot
skär sönder
tilltro

ryggtavlans stolta hållning
ropar fatalitet

du sjunker mer och mer
i min blick

du trampar
söker binda
fast

du lyfte
lyfter glaset

lyssnar med ointressets nick
den enda röst du vill höra är din egen

sägandes
det är en kärleksgärning

hon strödde rosenblad in i vinden