Ibland
allt för ofta
är min kropp
som en fiskpinne
personifierad

i sin form
i sitt skal
en slemmig yta
i ett panerat hölje

ibland
titt som tätt
känns
tillvaron genomstekt
som ett vidbränt ting
personifierat

i sin oidentifierbara hydda
i sitt överporösa innehåll

ibland
mer än vanligt
vill jag bara vara
som sardinen

i havet
utan krav eller väntan
men med en
längtan
personiferas

i sin drömmande uppenbarelse
i sitt magiska uppenbarelse