Klockan 12.55 stod Sofia och Anthony utanför Emils dörr. Anthony hade knackat på och nu stod de och väntade på att Emil skulle öppna. Sofia hade utan prolem lyckats komma på hur de skulle komma in i huset utan att behöva klättra in genom fönstret på baksidan. Emils mamma öppnade dörren. Hon fick syn på dem och sade vänligt:
- Hejsan, kan jag hjälpa er?
- Vi tog med Emils läxor från skolan, sade Sofia och visade henne böckerna som hon hade tagit med.
- Jaha, tack så mycket, Emil blir säkert glad över att höra det.
Sofia och Anthony tittade misstroget på varandra. Men det märkte inte Emils mamma. Hon vände sig mot trappan och ropade på Emil. Emil kom ner för trappan och fick syn på Anthony och Sofia.
- Hej, sade han.
- De här kom just med dina läxor, sade hans mamma.
- Åh, sade Emil. Tack.
- Inga problem, sade Sofia. Behöver du hjälp med dem tror du?
Emil tittade frågande på sin mamma. Hon verkade inte riktigt veta vad hon skulle svara.
- Mja, jag vet inte, Emil... sade hon tveksamt.
- Det finns ingen risk för smitta, mamma, sade Emil.
- Hm...
Hon verkade fundera. Anthony korsade fingrarna bakom ryggen. Till slut sade Emils mamma:
- Okej då, det kan väl inte göra så stor skada.
Sofia och Anthony tog av sig skorna och jackorna och följde med Emil upp till hans rum. Det var ett ganska normalstort rum med ett skrivbord mot bortersta väggen och en säng till höger om det. Väggen till vänster var täckt med affisher. Sofia och Anthony satte sig på den obäddade sängen och Emil satte sig på skrivbordsstolen.
- Okej, sade han. Några bra idéer?
- Hur långt har ni kommit? sade Sofia.
- Tja, vi har kommit på hur vi ska bära oss åt för att vända processen och få det till ett serum men inte hur vi ska lyckas få i henne det, sade Emil.
Sofia funderade en stund, Sedan sade hon:
- Hm... Är serumet i injiceringsform?
- Ja, sade Anthony.
- Och hon håller sig bara i den där lagerbyggnaden, eller hur?
- Ja.
- Men då kan väl alla tre gå in dit och hålla sig nära varandra och om någon ser Alexandra så ger den personen ett tecken om att hon är där. Sedan smyger sig de andra på henne bakifrån och sticker henne.
Emil och Anthony tittade på varandra. Det var en bra plan. Den kunde fungera. Och det skulle bli avsevärt lättare nu när de var tre. Men Anthony var ändå lite sur. Hur i hela friden kunde Sofia ha kommit på det så snabbt medan han och Emil inte hade kommit på det på tre dygn? Nåja, han fick väl leva med att han faktiskt inte var allvetande och att tjejer också hade hjärnor. Och när det gällde den här tjejen så var det nog att gå till underdrift.