Uppsala 2009-12-21


Jag klädde mig i solförgylld klänning.
Ståtlig och rak sträcker jag ut mina armar i
välkomnande gester.

Fåglarna känner skyndsamt min inbjudan
att intar de bästa utsiktsplatserna.
Från första parkett lyssnar de till sången
som kommer med vinden
och klädnadens melodiösa utstrålning.

Människorna kan inte se sig mätta på min skönhet
och jag njuter när regnet sakta strilar
ner över mig och ger mig en ny arom.

Lycklig som förälskad, niger jag ibland och gör
graciösa vinkningar till djur och natur.

Fylld av lycka, kommer det så en känslostorm en natt.
Så stark att min stass faller till marken och
plötsligt står jag där alldeles naken.
Naken och ensam och fåglarna kan inte längre
finna skydd i min skrud.
Det är bara anden och vinden som lekfullt gestikulerar
med mina armar.

Jag känner livets höst i min stam och ledsen över
vad jag mist, men så sträcker jag på mig igen.
Visst har jag mist min skrud, men mitt nakna jag
är också vackert, tänker jag då helt nöjd.

Jag var plötsligt redo att klä mig i min vita brudklänning
och möta min brudgum.


Britt Gustavsson