Vid närmre eftertanke gjorde jag allt det där för dig,
det ser jag nu, att jag offrade mig själv utan att de märktes.
Sammantaget var det nog någonslags missriktad hyllning,
eftersom något i mig gjorde att jag aldrig kunde förstå vad andra vill ha.
Detta osunda beteende som oundvikligen ledde till att jag gav dig mycket av vad du inte bett om. Varför sa du ingenting?
Lät mig vara i mina nya kejsarkläder, i min Quijoterustning.
Allt bortslösat, liv och energi,
(objektivt) meningslösa aktiviteter,
intressanta nöjen,
som knappt alls rörde mitt liv.