Jag kanner så väl igen blicken

i spegeln.


Den kan inte gömma

en vädjan.


Om att vilja att vara på din sida

och inte på min.


Mitt ansikte försvinner

för blicken.


Varelsen framför mig

blir till en annan.


Förbjudna drömmars gestalt

blir pånyttfödd till liv.


Längtans blossande drömmar

försvinner in i spegeln.


I hemliga rum känner jag kärnan

i mig själv.


Kvinnan, åldrig och märkt av tid

viskar


-älska mig

-älska det som finns djupt inom mig.



I halvskymningen

kan jag skymta henne.


Hon blir synlig

under det släta flickansiktet.


Jag kan känna hennes tårars sötma

och den svarta tyngden hon kastat i min famn.


Det förflutna

hittar alltid den hon söker.


Hennes minnen delar sig

och förgrenar sig i mig.


Byter tid

mot rum.


Talar till mig

djupt ur mitt inre.


Skuggar porträttet

av mig själv.


Försöker möta blicken

och ta emot hälsningen.


Jag hör hemma någon annanstans

här är inte min värld.