jag spyr galla på golvet och vill inte torka upp det för fan
det ligger bra där det ligger och jag ligger bra där jag ligger
men inte fan när jag ligger med dig
tanken får mig att spy ännu mer och mitt gula golv är inte längre särskilt rent
men vem bryr sig

jag tog en lång dusch idag och blev så förbannad för vattnet blev aldrig varmt hur mycket jag än vred och jag hatar att duscha i ljummet vatten
man får inte bort s m u t s e n då
och smuts är något jag har gott om, därför stod jag och skrubbade min kropp i två timmar mer än vad jag borde bara för att få bort de där känslorna
skamkänslorna, känslorna av smuts på hela kroppen
(jag skakade under hela tiden, för fan jag vill ju bara bli ren någon gång)

det finns så mycket minnen jag skulle vilja tvätta bort sudda ut erase DELETE
men det går inte och jag är till och med trött på att försöka
det som har varit har varit och det bästa är egentligen att acceptera gå vidare och sätta ett leende på läpparna

men mina läppar känner fortfarande smaken ifrån dig och då menar jag inte munnens läppar
if you know what I mean blinkblink
ni skrattar jag skrattar
men det gör så jävla ont
så. jävla. ont.

jag önskar jag kunde fly ifrån smärtan men den finner alltid ett sätt att komma tillbaka den letar alltid upp mig och det är då jag önskar att jag hade någonstans där jag hörde hemma för att slippa fly fler gånger

jag skulle vilja flytta ifrån den här staden till en plats där jag får en ny scen 1, tagning och ACTION!
till en plats där jag kan känna mig lite mer i mängden men ändå unik och där jag kan hitta mig själv och hitta någon som är precis som jag fast ändå inte

jag skulle kunna ljuga ihop en historia om att den här staden blev för liten för mig och mina skor gick sönder och gatorna blev alldeles för välbekanta men om sanningen ska fram känner jag mig så fasligt liten var jag än är var jag än går var jag än står
den här staden är inte alls för liten snarare är den skrämmande och innehåller för mycket rädslor

men jag försöker hålla huvudet högt blicken mot himlen ryggen rak för ingen får ju se att man mår kasst ingen får ana något här håller man det för sig själv och tårarna som rinner är ju bara glädjetårar fattar ni väl
gläjdetårar för att lyckan är lost gone and no where to be found men vad gör det när man har the time of our lives fast mitt liv har nog fastnat någonstans för det verkar stå stilla
så. jävla. stilla.


det är inte lätt när det är svårt och jag är så jävla svår ska ni veta.


så.jävla.svår(t).