Emil väntade otåligt på svar. Han hörde hur det tutade och det kändes som en evighet innan en röst till slut sade:
- Hej, det är Sofia.
- Hej Sofia, det är Emil, sade Emil lättat.
- Åh, hej, sade Sofia förvånat.
- Kan du komma till mitt hus? sade Emil. Det har hänt en sak.
- Öh, okej, jag ska bara äta först, sade Sofia förvirrat.
- Bra, sade Emil. Men har du Alexandras mobilnummer?
- Ja, sade Sofia. Det är 070-4455632.
- Tack, sade Emil och lade på.
Sedan slog han numret som han hade fått, och väntade. Till slut svarade en röst:
- Hallå?
- Hej, det är Emil, sade Emil igen. Kan du komma till mitt hus? Det har hänt en sak.
Det blev en paus.
- Jag kommer omedelbart, sade Alexandra och lade på.
Emil lade mobilen på skrivbordet och väntade. Efter en kvart hörde han hur ytterdörren öppnades och gick ner till hallen. Det var Alexandra. Hon tog av sig jackan och följde med Emil upp till hans rum. När Emil hade låst dörren sade hon:
- Okej, vad är det som har hänt?
Emil svarade inte. Han visste inte riktigt hur han skulle förklara det. Det hade varit så overkligt... Alexandra satte sig på sängen och tittade ner i golvet.
- Det har hänt något med Anthony, eller hur? sade hon efter en stund.
Emil lade märke till tonen i hennes röst. Hon var allvarligt orolig. Han drog ett djupt andetag och sade:
- Han har blivit biten av en varulv.
Alexandra tittade chockat upp. Hon stirrade på Emil i tre sekunder och begravde sedan ansiktet i händerna. Emil hörde hur dörren öppnades igen och gick ner för att ta emot Sofia.
Alexandra kunde inte tro det. Hon hade väntat sig att det var något annat, som att han hade gått vilse eller nåt sånt! Aldrig hade hon ens vågat tänka tanken att han hade blivit en varulv! Hon kände tårarna droppa i hennes skakande handflator och försökte torka bort dem, men det var lönlöst eftersom det bara kom fler. Hon hörde fotsteg i trappan och försökte ta sig samman. Sofia och Emil kom in i rummet. Sofia såg förvirrad ut. Emil låste dörren igen. Sofia satte sig på sängen bredvid Alexandra. Emil satte sig på sin skrivbordsstol och berättade för Sofia vad som hade hänt Anthony. När han var klar satt Sofia som förstenad och tittade på honom. Till slut återfick hon rörelseförmågan och reste sig. Hon förblev tyst en stund. Sedan sade hon:
- Vi måste rädda honom.
Emil nickade. Det måste de. Snabbt. Han stelnade till. Var det bara vinden eller hörde han ett avlägset ylande långt bort i natten...