”Inte alls, jag är rik”, sa hon, och lade huvudet på sned när hon log mot honom över vinglasets kant. Hennes ögon glittrade och hennes bruna hår formade sig mjukt runt hennes ansikte.

Det har jag svart på vitt på.
Varje dag för jag in i min bok allt det som jag lät bli att köpa under dagen. På så sätt ser jag ju hur mycket pengar jag sparar. Det gäller bara att ha balans, så att jag inte blir extravagant, för ibland så har jag lust att köpa allt möjligt som jag inte behöver, och då sparar jag jättemycket pengar.

Jag får så dåligt samvete om jag har en massa besparingar bara på grund av sådant skräp, med tanke på alla fattiga det finns i världen, så därför så undviker jag att vilja ha sådant jag inte behöver så mycket som möjligt.

Mina sparpengar ökar varje dag. Jag har redan lyckats få till en riktig bra reserv, och jag tror nog att jag kommer att klara mig bra på dem när jag blir pensionär, eller om det skulle vara så att jag blir arbetslös.

"Men så kan du väl inte resonera, det där är ju bara fiktiva pengar, de kan du ju inte använda, din dumbom", sa han ömt.

"Jo, det kan jag visst! Jag vet ju precis hur man ska göra för att spara ju. Det kommer att komma väl till pass. Det är ju det som är hela idén med att spara?
Det har ju sagt åt oss att dra åt svångremmen, det är dåliga tider. Vi måste spara. Hur skulle man annars kunna spara pengar, hade du tänkt? Har du inte fattat någonting?"