Ur ett vittrat gistet minne
av Heras skälvande kör
smyger lömskt mitt trötta sinne
mörker mullrar utanför

Hera slår ann sin dova klang
en blixt blir till ett skrik
en massgrav mumlar en harang
jordens portar blottar lik

Skådar ner i ändlös grund
där Döden sakta går och linkar
tiden tryter stund för stund
svarta skuggor står och vinkar

En siluett av onåd gnyr
ett solo i varats symfoni
ner i gravars djup det flyr
den drömmen att bli fri