Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En gummas monolog

Erik ja tänk
Jag kommer ihåg när han var i Folkets park i kavaj å slips
skrattar lite
med vattenkammat hår
ur hans ärmar stack hans grova valkiga händer det fanns något grovt å manligt
paus
men ändå något mjukt å pojkaktigt
Vi gick där i parken jag med lätta steg vid din sida han skjutsade sedan hem mig på sin cykel och jag kände hans hjärta slå
paus
man får vara nöjd med man fått
Undrar vad jag ska laga till ikväll
torkar sig i pannan
Erik och barnbarnen kommer på middag ikväll jaa jag döpte min son efter min ungdoms kärlek han jag aldrig kan glömma
paus
Jag kan i alla fall säga älskade Erik min till min son
det jag aldrig vågade säga till dig




Fri vers av Michael Lilja
Läst 209 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-01-16 18:23



Bookmark and Share


  Line W
Åh! Håret på mina armar reser sig när jag läser dessa två sista rader! Fantastiskt!! Kram :)
2010-01-16
  > Nästa text
< Föregående

Michael Lilja