De frön jag har sått
har växt upp och blivit
ett korumperat liv
som endå kämpar i kärlek
fred, vänskap och strid
I vetskap att det inte finns någon bättre tid
för ett sådant svin
än det han har valt att befinna sig i.

Den människan har valt
att inte slåss för kampens skull
För vad kan någon kämpa mot
när de lever i den absoluta lyckan?

när det inte finns någon stående hot?
När människan har nått sin bot
vad skall han då kämpa för
när ingenting omkring han dör
nu när fröet har slagit rot

Men kampen fortgår endå
med eller utan honom
det är bara det att han har valt att inte rå
över något han inte kan få
då hans liv har förändrats
har han valt
att blomma ut
I imperfektionens underbara växthus.