Tittar upp
ur ett
brunnshål
konstaterar faktan

ser
världen förmörkas
inte bara genom
solförmörkelse

en enveten skata
hackar mig på skallen
den ler
ödmjukt
och flaxar glatt

kliver upp ur
mitt
brunnshål
summerar intrycken

ser horisonten stå
i lågor
vanmakten breder ut sin
heltäckande ångestmatta

kryper tillbaka
ner i mitt
brunnshål
konstaterar faktan
ser
världen förändras
konstant