litet kåseri
gemenskapJag har alltid avundats kvinnor, när det gäller självklar kontakt. Det tycks mig som kvinnor, som inte känner varann, ändå får direkt kontakt bara för att de är just kvinnor. En kvinnogemenskap. En sorts identitet likställd med den man kan känna som svensk i förskingringen, när man råkar an annan svensk och kan tala samma språk. Äntligen!
Prosa
av
Ingmar Hård
Läst 218 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2010-01-28 16:02
|
Nästa text
Föregående Ingmar Hård
Senast publicerade
min hustru i Khakikläder heja NATO jag öppnar mirakel i dimma april Horisont Ut ur intet Se alla |