Vem ger väl skor till ömma fötter
en skål med mat åt hungrig man
ett krus med vatten fyllt av svalka
när vandring längs med vägen dröjs

När skärv har skurit sulan blodig
och sorger gripit själen huld
då djupa bönens tro har vacklat
och tanken klandrar älskad vän

Vem ger då skor till ömma fötter
och lockar åter tron till eld
så bönens hjälp ger lindring skön
och mening under livets kamp

I naturen där finns hjälpen
att hitta skor och fylla buk
för bär och växter ger oss krafter
så klandra ej i bönens ord.

(c) tk.