Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tror och hoppas att min far kände så här...




femtiotalskval...

 

Du, min kvinna var sjuk och jag oroade mig
lillen ammades så han fick följa med dig
och länge på sjukhuset där fick du ligga
Vi saknade dig, då barnen och jag var pigga

Jag var tvungen att jobba på fabrik varje natt
då fanns ingen hemma-för-vård-av-barn-rabatt
klockan sju sa jag godnatt och dörren låste
Jag tänkte så på barnen, under nattens måste

Tänk om de gråter och tänk om de retar varann?
kvalen drar förbi, men åter skymtar de fram
I stugan i skogen, usch! Vad händer det där?
Tänk om det brinner? Nej, jag måste klara det här!

Ett  hårt tvång, annars fick vi ej mat eller kläder
någon släkt fanns ej till hjälp, i något väder
jag klarade allt, då du min kvinna var sjuk
Barnen, jobbet, tvätten, mat och ett litet jordbruk!

 

(c) tk.

 




Bunden vers (Rim) av thyra
Läst 241 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-02-09 01:27



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det var bättre förr tänkte jag spontant men endast i det avseende att man gjorde allt som stod i sin makt för att klara av familjesituationen vad gällde det första trappsteget...mat, kläder och tak över huvet. Idag är det vår rättighet oavsett.
jag tror nog att din far tänkte just så här positivt trots allt. Han älskade sin fru och sina barn:)
Jättefint skrivet!
2010-02-09

  Eva Helene VIP
Bra och insiktsfullt berättat om en tid utan skyddsnät!
2010-02-09
  > Nästa text
< Föregående

thyra
thyra