Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

stanna på stranden

 

I djupet av mitt hjärta stiger ordet älskade till dig
ditt ansikte har alltid skymtat
din andedräkt nära

i natten vakade själen
vilade ögon i indigomantels ljusskiften 

nattstavar isblå isröda fasett bladsvingar
strålar stiger ur
fingrar håller sidenslöjor andas
stigande fallande
stigande

köld stiger ur
himlar ler rodnande vingar
in i skymningssalar träder vackersteg gyllenband

i natten vakar själen
vilade ögon i indigomantels ljusskiften

smärtvallar brister
bröstet är en
öppnad ros
taggar rinner
rinner
av
livssav
gror
rosenband ligger
i hand

 

i gryningen då dagen öppnar ögon
sträcker sina lemmar
lojt mjukt
glädjefyllt
sluter jag ögon
stiger
ut


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig


orange är framombarnets strålande ljus
o range

Jupiter skrider in i månvirvlar
tar hennes hand
mjukt
hav stjärnstrålar
viskar i hennes snäcka
andas stilla
stanna på
stranden

jag har vandrat milsvida
först nu först nu

ser jag väggarna andas ut
väggarna blåsa ut
fjädrar
skuggor seglar
in i fyllda
ljusfamnar
älskade låt oss leva riktigt
i riktiglandet


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig


smärtfloder
väller stiger
höga över
stormar vilka får mig
att skenbart förlisa
vet att jag icke förliser


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig

då vi vandrar sida vid sida
är vi
helade
är stegen fyllda
ljusvärmefyllda
väggar andas
lugn med
du vet mitt väsen
smärtan är icke över
ty i den föds skönhet
detta vet jag
vet vi

i gryningen sluter jag ögon
stiger
ut
möter dig nära

älskade låt dina fingrar
regna ned över mig
vattna min hud
se rosenknoppars band
andas i min hand
först nu först nu
kyss mina ögon vakna
låt oss strömma med havets ljuscirkelvåg
mitt hjärta ropar
i vårgryning
jag bär vilja till
att leva

väcktes av smekhandsljus
stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig

stilla är jag

milsvida har jag vandrat
först nu först nu
ser jag stegen
fyllas

vänder mitt ansikte vida
ser dig möter ditt ansiktes ljus
låt mig leva
låt oss leva
riktigt
en
gång

 




Fri vers av Lena Själsöga Keijser
Läst 344 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2010-02-09 14:55



Bookmark and Share


  Katten
Detta var som tidigare nämts..MAGISKT! Så underbart skriven text!
2010-02-09

  Maria T
"i gryningen då dagen öppnar ögonen
sträcker sina lemmar
lojt mjukt
glädjefyllt
sluter jag ögonen
stiger
ut"
Så vackert om gryningen
2010-02-09

    Melona
Magiskt och högst verkligt!
2010-02-09

  glittertindra
skimrande ordpärlor, vackert...
2010-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser