|
|
Muminpappans bravader
I Tove Janssons värld är familjen lyckligast när muminpappan får bestämma och familjen flyttar med honom till den ensliga fyren på ön.
I vår familj var vi som lyckligast när pappa var kapten på vår vackra skärgårdstjugotvåa i mahogny, med sin böjda marconirigg, ritad av Estlander - med två sittbrunnar och 22 kvm tunga bomullssegel - 990 cm lång och 140 cm bred.
Vid vackert väder satt pappa lycklig vid rodret i sin seglarmössa och sjöng visor om havet, medan vi höll ordning på spinnakern så den inte hamnade i havet och drog ner båten.
När det blåste upp fick alla skota och byta till stormfock, reva storseglet och akta oss för bommen, samt ösa för fulla muggar, medan hundar och köttbullar levde rullan inne i skrovet.
Livet var på sätt och vis bekymmerslöst och fullkomligt tryggt.
Prosa
av
walborg
Läst 641 gånger
och
applåderad av 22 personer
Publicerad 2010-02-17 04:45
|
|
|
papillon
"Mumintrollets mamma störtade iväg för att packa. Hon samlade ihop filtar, kastruller, näver, kaffepanna, mat i långa banor, sololja, tändstickor och allt vad man äter på, i och med, hon packade ner paraply, varma kläder, magpulver, vispar, dynor, myggnät, badbyxor, bordduk samt sin väska. Hon fnattade av och an och grubblade över vad hon hade glömt och till slut sa hon: Nu är det färdigt! O, vad skönt det skall bli att vila vid havet!
Mumintrollets pappa packade ner sin pipa och sitt metspö.
Är ni äntligen klara, frågade han. Och är ni säkra på att ni inte glömt någonting?"
Ur "Trollkarlens hatt" av Tove Jansson.
2010-03-12
|
|
|
|
Sinuhe
Rika barndomsminnen.
Muminpappan minns jag som märkligt vag,
som någon som lika gärna kunde utelämnas.
Var pappor frånvarande förr?
2010-03-02
|
|
|
|
Eva Langrath
Så fint du skildrar minnet och känslan i en av desa stunder när barndomen var som bäst.
"I vår familj var vi som lyckligast när pappa var kapten på vår vackra skärgårdstjugotvåa i mahogny, med sin böjda marconirigg, ritad av Estlander - med två sittbrunnar och 22 kvm tunga bomullssegel - 990 cm lång och 140 cm bred."
2010-02-24
|
|
|
|
Miss Mod
bekymmerslösa minnen, dock långa och breda.
2010-02-24
|
|
|
|
Suzy med punkterna
Ville så gärna lämna MITT AVTRYCK MEN ORDEN FÖR KÄNSLORNA GICK INTE ATT SKRIVA.......bara se...caps intryck utan en aning........men jag avslutar med att du är Mumins varma hjärta och jag ger din text till min äldsta som lever i världen mellan Finland och Sverige men som aldrig riktigt fått känna utanför det här....... Tack vännen!
2010-02-23
|
|
|
|
leelee
Det är konstigt...de senaste dagarna har jag saknat mina föräldrar så enormt mycket (båda har gått bort) och det jag saknar är just den känsla av gemenskap och samhörighet som fanns i familjen och som de stod för. Dina ord väcker mina minnen till liv. Igen. :-)
2010-02-21
|
|
|
|
ej medlem längre
Minnen
som ett
insaltat skot
fuktigt segel
speglat vatten
underbara
minne
att luta
sig mot
2010-02-21
|
|
|
|
desperado
Åh vilka minnen det väcker! Vi hade en skärgårdstrettia när jag var i yngre tonåren! Som den kunde segla... men som den kunde läcka både ovanifrån och underifrån... I regnväder sov vi i nedkrupna i svarta sopsäckar när det var som värst. Sista gången jag seglade med min styv-far var på hans 81-årsdag då han satt till rors i sin segelbåt i solen och kryssade på Mälaren. Vid det laget var det en plastbåt men ändå! :-)
2010-02-19
|
|
|
|
stenhur
22 kvadratmeter är ganska mycket, jag har aldrig haft någon segelbåt men jämför med mina golvytor hemma. Och att vara med nära och kära i situationer som både innebär njutning och fara förenar. Tack för att du delar dessa härliga minnen med oss!
2010-02-19
|
|
|
|
aol
så udnerbart vackert du skriver om far och båt hundar ungar,
kändes som jag var med i båten,
2010-02-18
|
|
|
|
Lavinia Röd
Fina minnen berättar du om här på ett härligt mumitrolligt sätt. Känner igen det där med att segla. Det gjorde vi varje sommar två-tre månader. Jag har också många fina minnen av dessa sjöfärder till Finland, Åland, Danmark och den norska västkusten. Jag simmade med en tumlare och massor med glasmaneter som bildade som stora rosa autostrador på havet.
Härligt berättargrepp att börja med Mumin! Applåderar!
2010-02-17
|
|
|
|
Michaela Dutius
Tack för att du delade denna stormiga trygga bild med oss
2010-02-17
|
|
|
|
ULJO
Underbar berättelse, applåd till dig.
2010-02-17
|
|
|
|
Monika A Mirsch
det var en skön segling och utan den skrämmande ensamma fiskaren vid stranden - vackra mjuka minnen
2010-02-17
|
|
|
|
erkki
Å vilka minnen du väcker. Min pappa hade en ungefär likadan båt. Han mötte oss på havet när vi kom i vår. Sommaren 1979. Vi fick den finast tänkbara eskort till lantställets hamnvik. Härligt! Underbart!
Fast
Muminpappa rulla hatt
stora planer visste bäst
vettet hans, hann aldrig fatt
drömde blott om livets fest
2010-02-17
|
|
|
|
Mr Lindemann
Jag får glimtvisa minnen av mumnipappan
Muminfamiljen befinner sig i en underlig värld, på en ö långt ute i havet. De bor i en fyr som pappan inte kan tända och med en märklig fiskare som granne.
Så:
Ständigt dessa hattar. Napoleon hade en, påven har en. Clint Eastwood kan dra snabbast utan att tappa den. Utan hatt vore Muminpappan naken,
2010-02-17
|
|
|
|
Susanne Ljung Adriansson
Det är som ett främmande språk från en främmande värld, det där med segling... men ändå har den alltid verkat lockande på mig...
Kort men ändå så talande beskrivning av ett barndomsminne!
2010-02-17
|
|
|
|
Bibbi
Vilken underbart ljuvlig berättelse.
Applåd i massor!
2010-02-17
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Sannerligen så stor förnöjsamhet är det här i fina minnena
där pappa höll i rodret
och när jag läser blir jag så gla - underbart walborg!!skepp ohoj!
2010-02-17
|
|
|
|
kråkan
härligt att livet kan va så där..tryggt i sin farlighet:) Fint! Tack...
2010-02-17
|
|
|
Nästa text
Föregående
walborg
|
