Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rakt fram

Vad är din plikt?

Jag vänder.

Men du tar inte min hand.

Det är väll det som är din plikt?

Men du går framåt.

Vägrar att ta mig med dig.

Går mot din triumf.

Det är du som segrar.

Jag står ensam.

Kråkor hackar ut mina ögon.

Du ler i glansen av mitt nederlag.

Jag straffas.

Mitt skall bryts.

Och du har segrat.

Men det var inte det som var din plikt.




Fri vers av Julia Larsson olofsson
Läst 283 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-02-21 21:50



Bookmark and Share


  Izabelle Holmgren
De första 6 raderna fick jag en bild av en vuxen som lämnar ett barn efter sig, sviker sitt barn eller någon annans barn. Men resten stämmer inte överens med det för mig. Det känns mer som ett parförhållande ur den dumpades synvinkel.

Du skriver texter som tål att tänkas på, önskar bara jag visste dina tankar!
2010-02-22

  stefan.g
Bra skriven text!
2010-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Julia Larsson olofsson
Julia Larsson olofsson