Cirkeln är sluten hon håller så ömt

lyckan och kärleken sitter tätt intill varandra

rädda att falla ut i den stora kylan

lusten har vaknat åter

den undanträngda bortgömda heta

rinner som eld i hennes ådror

pockar på att smeka hans hals

Hennes läppar vandrar sökande

stigen över manlig kropp

lycklig att finna välkända gläntor

ler för sig själv

när han tar komandot

Hon har bara startat den lavin som rasar

lavan sprakar hett i vackra ögon

slukar henne hel

för henne smekande lekande lätt

genom rusig dans och yra

Håller henne ömt

genom stormen...