Jag brukar promenara ibland. Ta mig ner till stan och frossa. Det gör ont! Varenda gång gör det ont. Speciellt i den där trappen. Den där trappan med klotter som tapet. Ja minns att smutsen på golvet gav svarta märken på jackan och att pisset låg som en gul flod vid mina ben.

Jag stänger dörren till trapphuset och beger mig till torget där torghandlare och kroater tigger. Men jag ser inte sånt. Jag känner i sånt. Känslan flaxar tag i själen och bilder blixtrar till. Bilder på en blodig rebell, bilder på trasigt ögonbryn och en dränkt själ.

Det börjar bli för mycket så jag drar till parken där pipan gick varm. Den svettades av nerpissade a-lagare och jag. En 17 åring med en framtid i deras kläder.

Jag tar med mig bilderna hem. Suger på dem en stund. Sedan tittar jag mig i spegeln och ler. Ett tacksamt jävla flin.