Solen smyger ned bakom höghusen
Lämnar alla frågor obesvarade
Kall betong målar staden svartvit
I tomma träd visslar en kall vind
den dystraste melodi
I varje skugga skymtas obehagliga skepnader
Resultatet av kärlekens brutala kval

Vid regnbågens slut samlas minnen
För i regnet syns inte tårar
I folktätaste stad blomstrar ensamheten
Tillät sjukdomen att slå rot
Och i världens kanske största park
Under månens förlåtande sken
sitter världens kanske minsta flicka
och torkar sina tårar
för sista gången