Emil och Anthony var på väg mot dem, ivrigt samtalande. Anthony såg gladare ut än Alexandra hade sett honom på länge. När Emil fick syn på Alexandra viskade han något i örat på Anthony och gick sedan iväg mot sitt skåp. Anthony fortsatte fram till Alexandra, som upptäckte att Sofia inte längre stod bredvid henne. De tittade på varandra. Efter en stund sade Alexandra:
- Hur gick det för dem?
Anthony log och sade:
- De lyckades.
Alexandra log tillbaka. Inga ord kunde beskriva hur lättad hon var över att han var tillbaka. De stod där en stund och bara log mot varandra. Över Anthonys vänstra axel såg hon hur Göran kom in genom huvudingången och gick mot lärarnas kapprum. Alexandra hajade till. Hon hade glömt att Göran också var varulv. Anthony vände sig om för att se vad hon tittade på. Hans leende dog bort, blicken hårdnade och han knöt nävarna. Hatet i hans ögon var obeskrivligt. Alexandra blev nästan rädd för honom. Hon såg hur Göran gick in i kapprummet och stängde dörren. Anthony fortsatte att stirra mordiskt på utsidan av dörren som om han trodde att han skulle kunna bränna igenom den med blicken om han stirrade tillräckligt intensivt. När han till slut slet blicken från den väntade sig Alexandra halvt att han skulle börja spruta eld. Hon märkte att hon hade backat ett steg utan att tänka på det. Anthony såg ursäktande på henne. Hon upptäckte nu att hon stirrade på honom. Hon blinkade och sade:
- Vad var det Emil sade till dig när ni kom in?
Då hördes plötsligt ett skrik från lärarnas kapprum. Anthony och Alexandra rusade dit. Där på golvet låg Göran och sprattlade och bakom honom stod Emil. Vad gjorde han där? Han tittade ner på Göran med en triumferande min. Säg inte att...




*




Emil och Anthony kom in genom huvudentrén medan de pratade och skrattade. De hade gjort sällskap till skolan och pratat om allt mellan himmel och jord. När de var ungefär halvvägs till anslagstavlan fick Emil syn på Sofia och Alexandra. Han log för sig själv och viskade till Anthony:
- Hon väntar på dig.
Sedan vek han av mot sitt skåp och vinkade Sofia till sig. Alexandra märkte inte att hon gick iväg. Hon stannade vid Emils skåp och sade:
- Kunde du sova i natt?
Emil log och svarade:
- Nästan.
Sofia log tillbaka. Emil blev varm inombords. Han blev arg på sig själv. Varför betedde han sig så här? Det var inte normalt! Han såg Göran komma in genom dörren och gå mot kapprummet. Då fick Emil en mycket djärv och mycket farlig idé. Han stängde skåpet fort och sade till Sofia:
- Försök uppehålla Göran!
Sedan sprang han iväg till lärarnas kapprum.