Du var prinsen innan jag ens träffat dig,
Vi var båda rädda för kärleken

Men jag tar sats och åker till dig min prins i prinsesskjol
jag är fin du är fin vi virvlar runt i skogen vi är ett med alla stigar.

jag börjar tro på kärleken, men din tvekan märks tydlig, känner mig ivägen känns som ändast på nätterna under täcket är vi kärlek.

Tiden går och jag måste hem till verkligheten, under tystnad går vi våra stigar till mitt tåg,
du ser skamset på mig sträcker fram en hundralapp...förlåt att jag är som jag är, jag sänker blicken tårarna forsar,
jag gråter hela vägen hem och det är fem timmar, jag är otröstlig ringer Carina hon tycker inte det är konstigt jag hade så mkt förväntningar

han var min prins