Uppsala 2010-04-05




Mitt innersta söker Du,
vad är det Du finner?.
Fröet Du lagt i mig, gror det
och artar sig som Du längtar till?

Ytan ser Du, men söker inte där.
Det uppenbara intresserar dig inte.
Du penetrerar det vi inte ens anar
existerar.
Vetenskapen söker sig dit,
men finner det ej.

Fröet av guld med en pärla till kärna.
Bortom hjärtat och hjärnan
skapar Du min ryggrad
av ädlaste guld.
Ingen böjer eller når den.
Den tillhör enbart dig
och Du gör den till min.

Världen ser en krokig rygg
och förkrympa händer.
Vem lider i tysthet som ingen tröstar?
Inte någon, om man lyssnar
till det subtilt okända.
Det Du ser är fördolt för världen,
men i dina nålsögon
urskiljer Du en ögonsten.

Rak i ryggen med huvudet högt
går jag vidare i livet,
opåverkad av världens auktoriteter,
respekterande alla med rena sinnelag.
Du ser sanningen,
världens syn är förvrängd.
Hemligheten är vår
som liksom våren
väntar på att slå ut i full blom.


Britt Gustavsson