Tyst likt katten vandrar jag,
så tyst som natten är.
Som en skugga i ett mörker,
likväl som om jag var dig när'.
Man ser i mina ögon,
båd' ondska och förtret.
"Men det är bara rädsla",
så säger de som vet.
"Likt katten blir hon trängd,
när nån håller henne i.
Men håll din famn vid öppen,
låt henne vandra fri.
Hon tyr sig till dig sen,
om du låter henne gå.
Din saknad ska belönas,
hon sviker inte så.
Du älskas mer än allt,
av denna lilla katt.
Så bli då inte ledsen,
om hon går iväg en natt."